Länge sen nu

Ja det var väldigt längesen jag skrev ngt här nu. Känner ingen inre frid att sitta och skiva. Mkt som händer i livet. Både det fysiska och psykiska.
Drömmar och mål som inte infrias, sjukskrivning pga hand operation... Mkt.
Får se om jag kommer till ro med mig själv och börjar skriva. Eller om jag behöver mer tid på mig att finna frid.

Fotbollskille....

Jonatan har börjat på fotboll. Och då måste man ju ha rätt kläder på sig..

Längesen!

Jag skrev ngt här nu. Varit lite mkt... Hoppas på bättring.... Så ikväll gör jag ett nytt försök....

Dag 12, I min handväska

Där kan man hitta det mesta. Ja i princip allt och inget. Både sådant som man förväntar sig att det ska finnas, och sådant som kanske inte hör hemma i en handväska...

Har en stor väska med dalahästar på. Lite patriot måste man ju vara. Vi trivs bra i hop jag och min väska. Även om den är lite för lång och jag borde sy upp den lite.

Borde kanske ta och städa ur den lite. För allt behöver kanske inte ligga i den. Eller? Kan man ha för mkt i väskan?

Barnens Skidspel 2011

Linnéa var med för 1:a ggn (åkte tigerspåret)

Jonatan var med för 2:a ggn (åkte mellanfilen)

Dom var så duktiga så duktiga. jonatan spurtade på både uppför backen och nerför. Linnéa stakade på bra men var väldigt intresserad av vad alla andra gjorde. Men dom tog sig i mål. jonatan till och med 2 ggr!

Mina trollungar

Tröttaste killen.. Trollungen....

Ska försöka få till ett bättre kort på Jonte. In action......

Sådan mor sådan dotter!

Som dom flesta vet så gillar jag att baka. Det gör även min lilla tös. Hon har en egen ritual. Tvätta händer, ta på förkläde, mjöla in sina kinder, sen börja baka. Det där med att mjöla in kinderna är väldigt viktigt. Kanske får öppna ett café när hon blir stor. Där mormor, jag och Linnéa kan jobba. Eller ja, mamma är ju pensionär vid det laget men hon kan få komma och baka i alla fall,,,,

Grattis till mig!

Ja, vad säger man? 30 år? Jag? På riktigt? Hur gammal är jag egentligen? (Ja 30 tydligen)

Nejdå, så illa är det faktiskt inte. Jag gillar att vara 30. Låter vuxet! (även om inte siffran inte gör människan)

Dagen började med att Jonatan kom springande med ett paket så fort jag klev nerför trappen. (en varm och skön tröjja)

På köksbordet stog 30 röda rosor. En syn jag skulle kunna vänja mig vid. Tony började jobba tidigt så istället för att väcka mig (vilket jag är väldigt tacksam för) så ställde han dom i köket.

Har sedan tidigare även fått ett par längdskidor av min kära familj!

Har faktiskt inte firat så mkt än. Mina föräldrar och bror kom på middag dagen efter. av dom fick jag presentkort på KUPOLEN (gilla) och ett dygn på ett SPA, dit jag ska åka med min mamma. ser mkt framemot.

Framöver ska väll en fest av ngt slag planeras. Ligger lite efter i min planering bara......

Dag 11. Mina syskon

Jag har en storebror och en lillasyster. A & M. 2 personer som jag håller av. Återkommer till ämnet en annan dag.

Dag 10, Det här hade jag på mig i dag.

Ja vad hade jag på mig.....

Ett par svarta leggings från Gina Tricot , Whally weels tunika från me&i, svarta strumpor från lager 157 m.m (lämnar lite åt fantasin)

Ska be Tony ta ett kort som jag kan lägga ut! Kommer inom kort. (förhoppningsvis)

Dag 9. Min tro...

Jag tror på kärleken! Och jag hoppas att det finns ngt gott i alla. Vet inte vad jag annars skulle tro på med tanke på all skit som sker i världen.

Dag 8, Ett ögonblick....

Tar upp min utmaning igen... Bättre sent än aldrig har jag hört.
Men vet verkligen inte alls vad jag ska skriva/välja/berätta om...

Tänk så många ögonblick man varit med om. Både bra och dåliga...

Även om jag skulle vilja skriva mina barns födelse eller, när jag träffade sambon, så väljer jag nog ett lite mindre bra ögonblick.. Som trots allt blev ett bra.

När jag var 6 år gammal eller så, så var min familj och jag på semester i forna jugoslavien. (kroatien el slovenien).
Jag hade precis lärt mig att simma under vattnet, vilket jag gjorde hela tiden.. När jag sen skulle stanna upp och hämta luft, så fanns där ingen botten. Undervattenströmmarna hade gjort gropar på botten så den kändes bottenlös.
Det enda jag minns är känslan, paniken, hjälplösheten..... En äldre man fiskade upp mig efter ett tag..... Det ögonblicket är nog endå mitt ögonblick. Utan det hade jag kanske inte setat här nu.
Utan det (när mannen fått upp mig) så hade jag ju inte fått uppleva mina barn och det livet jag nu lever. Så den gamla mannen gjorde mitt ögonblick!