Dag 3, Mina föräldrar....

Jag har en mamma. Mamma Bettan. En mjuk och go mamma ( i sina bästa år) som alltid bryr sig om andra.

Jag har även en pappa. Pappa Christer. En härlig och omtänksam pappa (i sina bästa år).

När dom inte är mina föräldrar som ställer upp i vått och torrt så är dom världens bästa morföräldrar till mina barn. Jonatan och Linnéa avgudar dom! Dom känner nog att dom är älskade där och att det är därför dom gillar dom så mkt!

Jag gillar också mina föräldrar mkt. Har nog alltid gjort det. Hos mina föräldrar har jag alltid fått vara jag. Hos mina föräldrar har jag alltid känt mig välkommen. hos mina föräldrar vet jag att dörren alltid står öppen.

Jag har (vad JAG kan minnas) inte haft några stora dispyter med mina föräldrar genom åren. Lite grann bara när det handlar om en stor flytt tex, men annars har livet flytit på lugnt. OBS att det är min version av det hela. Kanske minns man bara vad man vill, men jag tror faktiskt att mina föräldrar och jag är ganska överens om det..

Att dom sen tyckte att jag var envisare än synden när jag var liten (ok är ganska så envis fortfarande ) det hör inte hit :-)

Summan av kardemumman är att jag tycker att jag valde ganska bra föräldrar. För visst är det väll så det går till. Att man väljer dom bästa!?!
Utan mina föräldrar så hade jag inte varit jag. Jag hade inte tyckt och tänkt som jag gör,om dom varit några andra. För även om man inte vill erkänna det alla gånger så präglas man av sina föräldrar.

Tänk alla gånger man som barn tänkte "så ska jag inte bli/göra när jag blir mamma"?
jo tjena. Det gick åt skogen med råge. Vet inte hur många gånger jag kommit på mig själv med att säga precis lika till mina barn som mina föräldrar sagt till mig.

Fast det behöver ju inte betyda ngt dåligt. Att bli som sina föräldrar menar jag. För se på mig! Jag blev ju rätt så bra!

Tack mamma och pappa för att ni är just ni! Och för att ni alltid finns där för mig och min familj!